Lika njutningsfullt som dessa nittio minuter i yogasalen med utsikt över vår fantastiska bukt, lika vidrig var känslan när jag en vecka tidigare kom till insikt om att jag gjort bort mig fullständigt. Inte krypande utan mer som en returnerande katapult sög min mage ihop sig. Hårdare och hårdare. Till en sådan där gummisnoddsboll som man gjorde i skolan när man var liten fast man inte fick för läraren (efter att man satt ihop alla gem till ett fint halsband, inte så uppskattat av läraren. Vilket jag idag förstår.). Bollen av snoddar blir hårdare och hårdare ju fler man virar runt den och precis detta skedde inom mig. Bollen växte från maggropen & vidare upp i halsen där den gjorde allt för att stimulera kräkreflexerna. Nypen i armarna, gnuggen i ögonen, de avslitna hårtofsarna i händerna eller orden "det kan inte vara sant" hjälpte inte. Situationen var ett faktum. En argentinsk familj med två små flickor hade ingenstans att bo i NIO nätter, över påsk, en högtid som fyller varenda litet hotell i Búzios som dessutom tar oerhört höga priser (vilket vi förövrigt missade och har haft mer eller mindre samma rate, klantigt).
Paniken inom mig var total. Hur kunde detta ske? Hade det verkligen skett? Jag!? Nä, men samtidigt visste jag hela tiden att det inte kan vara någon annan än jag själv som ställt till det. Varenda steg i bokningen var utfört precis som vanligt. Alla papper utskrivna och fint placerade på rätt plats bland de månadsvisa mapparna över anländande gäster. Vad som inte hade skett var att anteckna dessa NIO dagar i boken. Bibeln. Hur är det möjligt att jag har missat detta? Ni kanske frågar er hur vi ens blev varse om vad som skett, eller inte skett. Jo, kvinnan som hade gjort bokningen skickade ett mail dagen innan för att informera om deras transfer skulle anlända vid midnatt. Hade detta inte skett skulle det ha inneburit att det klockan 00.00 hade ringt på dörren. Utanför stod en utmattad familj med två döttrar, barnvagnar och väskor och vi hade inte haft någonstans att bädda ner de. Alltså är glada ett milt uttryck för vad vi kände när vi åtminstone fick ett dygn på oss att ordna upp den här soppan.
Trots den bubblande paniken lät jag inte denna sippra ut, jag försökte att tänka stegvis och ta fram mina problemlösaregenskaper. Ganska snart kunde jag konstatera att veckans bokningar var de sämsta möjliga. Kanske kan man tro att det inte kan vara så svårt att stuva om lite grand. Det hade det kanske inte heller varit om vi hade haft några fler rum samt att några gäster kom och åkte samma dag, men icke. Alla bokningar överlappade varandra med en dag. Till en början var det tre nätter som krävde förflyttning av ett eller flera rum. Natt nummer ett, en natt på mitten och en natt på slutet. Inledningsvis behövde jag finna ett boende mellan lördag och söndag. Som ni säkert förstår inte heller den absolut lättaste uppgiften. Detta löste sig dock med hjälp av underbara människor på andra hotell. Familjen informerades om vad som inträffat. Helt utan lögner blottade jag mig och förklarade vad som skett och hur otroligt ledsen jag var. Fina Lina ställde upp som översättare till spanska och sedan var det bara att med kräkänslor och huvudvärk invänta svar. Sent på natten dök det upp. Naturligtvis en uppjagad, arg och ledsen mor. Jag lyckades få henne att förstå att jag gör allt i min makt för att göra allt så bra det bara någonsin går, men det var lättare sagt än gjort. För mig kändes det viktigt att vara helt ärlig, att inte dra ihop en story om vattenläckor eller elproblem. Jag har klantat mig, jag står för det, nu ber jag om förlåtelse och vill ställa allt till rätta. Efter en dag av telefonsamtal och roddande med diverse förflyttningar av andra gäster hade jag styrt upp det hela. Familjen skulle tvingas bo en natt på det fantastiska hotellet Abracadabra i deluxrum med havsutsikt. En annan familj blev förflyttad till ett annat hotell, fullständigt nöjda och glada (de var precis här och sa hej och tackade så mycket för allt VI gjort för dem :). Några andra gäster erbjöds att byta rum till en rabatterad kostnad. Även de supernöjda eftersom de nu fick se och bo i två rum. Även familjen är nu slutligen nöjda och glada.
Min gummisnoddsboll är upplirkad och ligger nu som en stinkande hög på skrivbordet för att ständigt påminna mig om att detta inte ska kunna ske igen. Efter det att ångesten släppt är det mest illa för Villa Balthazars kassakista som har fått sota för mitt misstag. "Lärpengar" som min käre far uttryckte det och det är väl så man får se det. Min älskade Felix har verkligen varit stöttande och hjälpt mig att rodda i den mån han kunnat. Nu avvaktar vi bara utcheckningen deras (där priset är reducerat med ca 30%, utöver att vi givit de alldeles för billig rate från början) och eventuell review innan vi kan svara på om ärlighet, ångest, timmar av slit för att få ihop det, förflyttning av andra gäster och en väldans massa förlorade pengar borde ha varit "Vi beklagar verkligen, men vi har fått en vattenläcka på ert rum och ni kommer att förflyttas till ett annat hotell". To be continued...
I övrigt rullar dagarna på. Pappa Ove lämnade oss för ett par veckor sedan efter tre VARMA veckor, mycket stånk och stön, men också mycket glädje. Bland annat:
Passande av de här två söta små galningarna.
Lunch och kvalitetshäng på Brava.
Sightseeing i Búzios.
Livyan fyllde fem år den 17 mars och hon hade önskat sig Chloes-morfar-med-på-kalaset i present och det fick hon. Innan pappa kom berättade den Barbieälskande fyraåringen att hon hade samlat ihop alla sina Barbiefilmer så att hon och Chloes morfar skulle kunna kolla. Nåväl, som ni kanske anar så blev det inte så mycket tittande på Barbiefilm. Därför beslutade jag mig för att stilla hennes begär med att baka en Barbietårta till födelsedagskalaset.
Sen var det kalas:
Livyan i sin sinaste klänning som hon fått av Marie och Claes. Om hon fick välja skulle hon ha den på sig varje dag!
Äntligen kom pappa hem från jobbet.
Den brinnande Barbien.
Naturligtvis pedagogiska presenter från oss...
...som roade alla. Livyan dock något irriterad på Chloe som vara tog alla bitar och sprang sin väg och gömde dessa på lämpliga ställen.
Chloe vill alltid hjälpa till, med blandat resultat. Kratta med morfar var kul. Särskilt att plocka ur löven ur korgen så att morfar aldrig blir klar. Så gör man när man vill förlänga en lek.
"Även Francis kan behöva lite hjälp. Om jag hjälper honom kanske han hjälper mig?"
"Hmm...Verkar funka."
I måndags anlände vårt första brudpar och därmed vårt första "eventuppdraguppdrag" designat:
Planeringen av detta bröllop har varit allt annat än enkelt eftersom brudparet ändrat sig stup i kvarten. Tillslut sa jag ifrån att denna velighet inte längre fungerar utan att de måste ta sig en rejäl funderare vad de vill. Sagt och gjort. De tog sitt förnuft tillfånga och när detta väl var gjort så styrde vi upp en fantastisk dag som bjöd på det mesta.
Den fantastiske fotografen Stefano Aguiar som verkligen imponerade både som fotograf som person.
Felix passade på att få sig en klippning han också.
Efter fix hemma bar det av till Arrial do Cabo för ceremoni med mig som "förrättare". På papperet var de redan gifta så med ett vackert stycke jag hittat i en av Paulo Coelhos böcker samt en sång (dock ej sjungen) från eskimoerna förklarade jag de man och hustru och lät de kyssa varandra. EN stor ära.
Min koordinerande assistent :)
Vips blev jag också florist. Jag fick ett gäng röda rosor i handen och gjorde mitt bästa
för att skapa en bukett värdig ett bröllop.
Efter vigseln var avklarad kom regnet. Det ska betyda lycka har jag hört, men nu snackar vi mycket regn. Fotografen sammanfattade dagen väldigt bra.
"Man vet att det har varit en alldeles extra speciell dag när denna avslutas med att man sitter halvnaken i samma bild som brudparet med brudgummen som chaufför".
Nu är det ju påskafton och allt och naturligtvis ska vi bompa er med lite barnbilder eftersom alla ni facbook/instagramanvändare nog inte fick nog av söta små påskärringar i alla möjliga former och färger i torsdags :) Låt mig presentera Chloe på äggjakt:
Åh, vad kul, vi sätter ungen i ägget.
Skitkul tyckte Chloe.
"Är ni klara nu? Får jag dansa till musiken som kommer från telefonen som ni gömt däri för att jag överhuvudtaget ska visa intresse för det superskojiga påskägget som ni vill fota mig med?"
"Ok, tack då är jag nöjd. Att dansa naken är det bästa!"
Glad påsk på er alla!
Puss och kram
