Tiden går fort. Dagarna bara försvinner i ett virrvarr av målande, matande, ätande, matlagande, mailande, google traslatande, snickrande, tapetserande, slipande och lekande. En klok kvinna sa en gång till mig att tiden faktiskt går fortare ju äldre vi blir. Jag rynkade på näsan och sa att det ju är omöjligt. Ingenting är omöjligt fick jag till svar och sekunden efter förklarade hon att i en femårings liv är ett år 20% av hela livstiden, femåringens enda referenstid. För en 31-åring som jag är ett år betydligt mindre antal procent (jag påbörjade en uträkning, men måste som så många gånger förr inse att jag inte är lagd åt det matematiska hållet och med risk för att göra bort mg fullständigt väljer jag alltså att bespara er denna uträkning). En dag i Chloes liv är förmodligen jättelång, särskilt när man inte tycker om att sova på dagarna, medan vi kämpar med att hinna med en bråkdel av det vi önskar.
Tid är något som våra liv kretsar kring på olika sätt. Det är något vi stressas av, något vi njuter av, något vi ibland vill ska gå snabbare och en annan gång långsammare, något som gör oss äldre, snyggare och visare. Tiden sägs också läka alla sår.
Det må vara sant, men kvar finns alltid ärren. Inte ens tiden råder bot på dessa. Somliga ärr bleknar för att kanske nästan försvinna, medan andra alltid finns där som en liten skugga. En skugga som skvallrar om en smärta och en saknad. En smärta och saknad som kanske för det mesta hålls i schack av vardagen, men så plötsligt brister det. Den där fördämningen som herr vardag med sina uppdrag bygger, pinne för pinne rasar plötsligt och en flodvåg sköljer fram. Inget kan stoppa den. Kroppen tvingas ge efter och smärtan, sorgen och den oändliga saknaden pulserar ut. När man sugs med vågen och kippar efter andan vid ytan kan man inte förstå att man dag efter dag kan kliva runt med vetskapen om att den där fördämningen byggs och saknaden och sorgen ligger där och plaskar. Det känns overkligt att man någonsin kommer att kunna sluta gråta. Men så plötsligt börjar floden ebba ut. Foten snuddar vid botten och en stund senare har man fotfäste igen. Utmattad faller man ihop och känner hur man sakta återfår andningen. Det är i detta skede man behöver "sin människa". Han eller hon som bär upp ens blöta, kalla kropp och värmer och torkar torrt. Mitt i all saknad efter min älskade mamma uppskattar jag så plötsligt livet något helt enormt. När jag sitter där med huvudet i min älskade Felix knä och känner hur hans kärlek får mig att återfå fotfästet där han sitter och smeker mitt hår och bara låter mig gråta och känna så sprids en lycka i min kropp. Jag har så mycket. Önskar bara att mamma kunde få vara med och dela denna lycka.
Längtar det gör man efter allt man rent fysiskt kan få.
Saknar det gör man det som inte längre går att ta på.
Trots min mammas frånvaro så tror jag som sagt att hon glider omkring här i vår trädgård. Simmandes i luften i den gröna kolibrins skepnad på det sätt som bara dessa fåglar kan röra sig. Hon ser och gläds åt allt vi gör och framför allt åt att hennes alla hamstrade prylar kommer till användning. Aldrig trodde nog ens hon innerst inne att de där gamla sakerna på vinden skulle komma att pryda ett hem. Det om något är nog hennes nektar.
Nu börjar vi snart närma oss ett halvår i vårt nya land och jag tänkte därför ta och lista våra tankar i en liten plus- och minuslista:
Plus nummer 1: Gratis hemkörning
Redan i juli när Marie och Claes var här skapades ritningarna till det som vi nu har börjat bygga. Egna sänggavlar. Vår första tanke vara att tapetsera fondväggar i rummen, men så kom vi plötsligt på denna fiffiga idé istället. Tapetserade sänggavlar. Glada i hågen köpte vi oss vårt första virke. För att knyta an till det första pluset på listan så åker man bara till brädgården, säger vad man vill ha och om man vill ha några specialarutsågningar (som t.ex. för golvlister), betalar och sen vips så är det hemkört utan någon som helst extra kostnad.
Detta gäller allt. Är ölen slut, ringer man lilla affären och 10 minuter senare har man där en påse kall öl, tar gasen till spisen eller kolen till grillen slut så ringer man vatten-, gas- och kolkillen. Otroligt härligt och smidigt. Samma sak i mataffären, men där måste man handla själv, men sedan kör de hem varorna om man så önskar.
Tillbaka till stommarna. Det var med stor glädje och entusiasm vi tog oss an det hemlevererade virket. Det vi inte riktigt hade fattat var hur brutalt hårt detta virke är. Helt sjuk. Skruv efter skruv och borr efter borr (för naturligtvis försökte vi förborra när vi märkte att skruvarna gick av) sögs fast i trät för att sedan helt sonika gå av. Vi räknade det tillslut till runt 20 trasiga skruvar och 3 borrar. Då gav vi upp och bestämde oss för att vi behövde bättre verktyg, borrar etc. Därav for vi till jättebyggvaruhuset Leroy Merlin som ligger utanför Rio.
Efter fyra timmar på Leroy åkte vi därifrån med såväl massor av nya verktyg och bra-att-ha-saker som det längsta kvittot vi sett.
Med nya verktyg gick det sedan undan.
Tillsågning och grundmålning.
Tapetsering. Det rosenromantiska rummet. :)
Vi fick helt klart blodad tand för tapetsering och passade då på att tapetsera Chloes rum och vårt sovrum. Mycket nöjda och stolta över resultatet.
Låt mig återgå till plus- och minuslistan:
Brassarna har ju som ni säkert har förstått inte särskilt bråttom med saker och ting. Inte alls faktiskt. Var sak har sin tid, men när det kommer till trafiken är det en helt annan femma. Snabbast vinner. För er som vistats i länder som Egypten så har jag förstått att trafiken här är lugn som bara den, men för oss upplevs den som lite galen och hetsig. Folk kan stanna lite där de känner för det vilket kan orsaka kilometerlånga köer.
Appropå köer så fastnade vi i en timslång kö på väg hem från shoppingen på Leroy Merlin. Valet här avgjordes förra söndagen och nummer 20 Dr André gick segrande ur valet och petade ut den sittande borgmästaren. På måndagen var det dags att sörja eller fira. Vi stötte ihop med det firande gänget och då tog det stopp. Den största skillnaden här mot en svensk bilkö är att ingen accepterar kön utan istället kör i den icke befintliga vägrenen, i motsatt fil eller i den icke befintliga vägrenen på MOTSATT sida. Det allra mest underhållande i detta var att Felix helt tappade humöret efter två timmars bilkörning till Rio, fyra timmars shopping, två timmars bilkörning tillbaka och en timme i bilkö så han bestämde sig för att testa våra nya dämpare (ytterligare ett plus jag ska återkomma till) och körde ner i "vägrenen" han också.
Plus nummer 2: Tjänster är så förbannat billigt
När jag plötsligt såg att det blänkte till ovanför bakdäcket anade jag att något inte stod rätt till. Jag kikade in och såg att höljet till dämparen hade försvunnit. Istället för att slå mig ner och försöka hitta en verkstad på nätet som kanske har en tid bokningsbar inom de närmaste veckorna så körde jag helt enkelt in till Michelinverkstaden längs vägen. De hoppade runt och stutsade på bilen och visade mig tydligt att de bakre dämparna behövde bytas. F*N, tänkte jag som har bytt dämpare på bilar förr och vet att detta inte är någon billig historia. Jag traskade med killen bort till kassan för att han skulle ge ett kostnadsförslag. "Vi kan göra det nu och det kommer att kosta 370 reais" (1300 kr). Överkomligt tänkte jag och lämnade in bilen för att hämta den ett par timmar senare.
Minus nummer 2 och plus nummer 3: Matlagning
Minuset i det här fallet är dock inte Brasiliens fel och dessutom vad man kallar ett lyxproblem, men fantasin sätts onekligen på prov när man lagar frukost, lunch och middag i stort sätt varje dag. Mycket tid spenderas vid spisen. Dock går ju denna minuspunkt hand i hand med många plus eftersom vi äter väldigt gott. Ett kilo oxfilé pröjsar man ungefär 90 kr för och här på bilden nedan ser ni hur fiskkillarna på två minuter (ja, det är sant) skalar ett kg nyfångade stora räkor som vi sedan betalar ungefär 60 kr för.
Fint är det ju också att bli bjuden på mat. I Brasilien är grillen och grillningar, churrascos, heliga. De ser olika ut till sin utformning beroende på var man befinner sig i landet. Där vår vän Leo kommer ifrån, söderut i Brasilien, påminner de mycket om våra grillningar. Man grillar det man ska och alla tillbehör ställs fram på bordet och så äter man samlat. Här lägger man på allt som ska grillas och varteftersom det blir färdigt skivas det upp och man plockar det man vill ha. Väldigt avslappnat och skönt och grillningarna pågår i timmar. De senaste två helgerna har vi fått njuta av detta fenomen, först hos Bruce:
Och sedan i söndags hos våra superhärliga vänner Tati och Alexandre:
En tillställning som slutade med brasilianskt kortspel. Salt och sockerbalansen återupprättades efter rubbningen dagen innan som ledde till att jag i fosterställning lovat mig själv att aldrig mer dricka. Det här med barnafödande har slagit ut min förmåga att inta större mängder alkohol än ett glas vin. Sorgligt, men sant.
Utöver detta har det målats mer, garderobsdörrar, lampor, golvbrunnar med mera. Vi har också haft vår revisor med familj på besök och det var faktiskt en härlig känsla att se hur det lös och rörde sig folk i rummet.
Vi har också hunnit med en fantastisk eftermiddag på favoritutsiktsstället Casas Brancas och frukost med borgmästaren. Nåväl, inte MED kanske, men bredvid. Plötsligt fylldes hela stället av den typiske "överklassbrassen". Stora klockor, solbrillor och välstrukna skjortor. Ryggdunkar och grattis fick Felix att vända på sig för att sedan säga "Det där är nya borgmästaren." Han hade minsann lagt karlns utseende på minnet mer än jag. Under månader har hela samhället tapetserats av bilder på kandidaterna så även jag kände igen honom när Felix väckt min uppmärksamhet.
Chloe älskar både frukt och att klättra. Det här var den ultimata klätterställningen. Nu inväntar vi leverans allt virke som ska bli till sänggavlar och på fredag börjar byggandet på allvar. Det brinner i knutarna nu för nästa vecka kommer min efterlängtade familj och sedan rullar det på med konstant besök fram till mitten av januari. Ja och mitt i allt det är det ju tänkt att vi ska öppna också :) Det blir bra det här.
Ta hand om er och glöm inte att även vi tycker att det är roligt med uppdateringar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar