När man kommer till ett nytt land anser man oftast att det viktigaste är att man ska kunna göra sig förstådd på lämpligt vis. Våra liv kretsar kring kommunikation av olika slag och vi förväntar oss att folk ska prata åtminstone liiiiiite engelska. "Hallå, vi har ju lärt oss ett annat språk, kom igen varför kan inte ni ett språk till?" I de allra flesta länder som vi besöker kan man göra sig förstådd på engelska, då känner vi oss bekväma och kan låta allt annat omkring oss vara mycket annorlunda och exotiskt, bara vi kan uttrycka vad vi vill. I Brasilien är det inte nödvändigtvis så att man som turist kan göra sig förstådd språkvägen var man än kommer. Fortfarande är det sällsynt att brassarna pratar engelska. Många såväl förstår som pratar mer än vad de ger sken av, men de är så rädda för att försöka. Precis så var jag också tidigare både med engelskan och portugisiskan. Nu däremot så snackar jag på så gott jag kan. Verben är naturligtvis felböjda och ordföljden katastrofal, men vi börjar så smått förstå varandra...jag och brassarna. MEN ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag inte kan. Och ju mer jag inser att jag inte kan desto mer beundrar jag alla invandrare i Sverige.
Portugisiska är klassat som ett av de svårare språken att lära sig, precis som svenskan och jag som inte är något språkligt geni inser sakta att jag nog förmodligen aldrig kommer att kunna prata portugisiska på ett sätt som gör att jag verbalt kan trolla bort mitt egentliga ursprung. Självklart kommer jag om ett par år att prata flytande portugisiska, men jag kommer ALLTID att bryta. Aldrig kommer jag att få till det där perfekta nasala "lätet" som brassarna skapar någonstans mellan halshuvudet och gommen utan jag kommer att fortsätta säga snopp istället för bröd (snopp=pau, bröd=pão). Detta faktum känns dock helt ok och inte alls konstigt, portugisiskan är inte mitt modersmål, det kommer jag att acceptera. Vad jag nu vill komma till är att jag knappast är ensam i världen om att flytta till ett annat land och tvingas lära mig ett nytt språk. Det gör folk stup i kvarten. Vissa människor flyttar till nya länder av egen fri vilja, för att de har möjligheten att kanske öppna ett litet hotell, för att jobba eller för att de är trötta på sitt hemland. Andra tvingas flytta för att deras hemland inte är som det en gång var, för att deras familjer har blivit splittrade, för att deras hemländer inte kan förse de med mat eller för att vardagen i hemlandet är förknippat med ständig livsfara. Långt ifrån alla vill flytta utomlands. Se bara på alla ni i Sverige som läser detta och bor i Sverige för att ni verkligen vill bo i just Sverige. Föreställ er att bli tvingade att lämna allt det ni älskar för ett helt annat land, en annan kultur och inte minst ett helt annat språk. Var ligger då motivationen att lära sig det där konstiga språket? Inom sinom tid lär sig de flesta ett nytt språk när de vistas i det oavsett om man befinner sig där av fri vilja eller inte. Vissa bättre för att de är mer motiverade att lära sig eller har en språklig ådra, andra sämre på grund av det motsatta. De allra allra flesta kommer dock att bryta och vet ni vad; det är fanimej helt ok!
Att så många invandrare i Sverige pratar så bra svenska som de gör trots att de flesta kommer från länder som har en helt annan språklig uppbyggnad är beundransvärt. Verkligen! Att säga fel på en och ett, blanda ihop ändelser eller lägga betoningen på fel stavelse är inte hela världen mina vänner. Vi förstår killen på Hötorget som vill sälja "Billig jordgubbar", läkaren som ska skriva ut "En recept" eller kompisen vi käkar middag med som beställer "Laaasange" (vilken ju förövrigt är ett allt annat än svenskt ord). Kom igen! Vad spelar det för roll? Kanske sitter det nu några och tänker den sedvanliga "Men man får ju ta seden dit man kommer"-tanken. "Om man bor i Sverige så ska man väl lära sig ordentlig svenska och inte hålla på att bryta. Se bara på drottning Silvia...hon är GIFT med Sveriges konung och har bott i Sverige i årtionden och bryter fortfarande. Skandal!" Nu är inte jag något dunderfan av kungahuset, men jag är mäkta imponerad av folk som pratar många språk. En av dessa personer är just drottning Silvia. Hon talar ett antal språk: spanska, portugisiska, svenska, engelska, franska och tyska, dessutom teckenspråk om jag inte missminner mig. Låt kvinnan bryta. Hon talar dessutom mer eller mindre klockren grammatisk svenska. Låt alla andra också bryta. Vi svenskar tenderar ibland tycka att Sverige är något slags paradis dit alla vill och för alltid vill stanna och leva i. Alla kanske inte VILL slipa bort sin brytning. Jag vill inte radera ut att jag är svensk och jag är superglad om jag kommer att kunna prata portugisiska så att jag obehindrat kan leva och verka i mitt nya hemland. MEN, jag kommer att bryta, det är ok. Jag hoppas dock att jag någon gång kommer till rätta med det där nasala ljudet, för generande situationer uppstår gång på gång. Om du nu hör till de där som tänkte "Ta seden dit man kommer"-tanken så ber jag dig bara att rannsaka dig själv och fråga dig hur många språk du talar och om din engelska faktiskt får dig att låta som en riktig britt eller amerikanare. För att det inte ska uppstå några missförstånd så är jag mycket stolt över att Sverige är ett land som tar sitt ansvar och hjälper andra länder och/eller dess befolkning i tider av krig, svält, naturkatastrofer etc. Vad jag inte är stolt över är att så många anser att detta går hand i hand med att de som får stöd och hjälp måste lära sig tala en felfri svenska om de befinner sig i landet under en längre tid. Punkt.
Här i landet där jag inte bara pratar vansinnigt dålig grammatisk portugisiska utan också bryter när jag säger de få ord jag kan har livet sin gilla gång. Vi kan med stor glädje meddela att alla golv nu är lagda. Alltså inget mer bilande. Dock håller en del av golven fortfarande på att torka och väntar på att få sin ytbehandling. En hel del lister ska fortfarande målas och vi lever ännu i kaos bland flyttkartonger och möbler som flyttas runt från rum till rum, men förra måndagen flyttade vi ner till vårt sovrum. Där monterade vi ihop VÅR sängstomme och placerade in VÅRA sängar! Underbart.
När golven torkat ska de slipas. Detta görs för hand och med maskin.
Efter slipning är det dags att lägga på ytskiktet i ett antal vändor.
Sovpaus tar man mellan 12-13.
Lite före och efter. Dock är golvet nedan inte färdigtorkat eller ytbehandlat därav flammigheten, men man får i varje fall en liten försmak. Inte heller socklarna är målade.
Vid ytterdörren och altandörrarna har vi gjort små "dörrmattor".
Före och efterbild på "Marcelrummet".
Tid har dessutom ägnats åt utebelysningen. Alla väggfasta lampor har plockats ner...
...skrapats rena.
...och slutligen målats igen.
Inte bara vi har ägnat oss åt utebelysningen. Vår fantastiska
elektriker, Nakazima, som också mer eller mindre bor här har fixat
nästan all trädgårdsbelysning nu. En sida av huset är kvar. Lite kul
kuriosa för att belysa hur mycket billigare det är med arbetskraft här
är att Nakazima har varit här och jobbat i ca tre veckor och summan på
hans faktura kommer att landa på i runda slängar 4000 svenska kr. Då har
han gjort följande: Gått igenom och kartlagt hela elsystemet i huset,
dragit in 220 volt i varje rum, bytt och satt upp ny trädgårdsbelysning,
bytt alla trasiga lampor i poolen, lagat de båda automatiska flotörerna
(!?) till vattentankarna, lagat diverse trasiga takfläktar, dragit om
elen till våra två boilers, bytt ut all väggbelysning i huset, satt upp
nya lampor i köket, lagat en trasig motor i en tvättmaskin, bytt ut
samtliga duschmunstycken och sett till att trycket har blivit bättre i
vattensystemet till duscharna. Prisvärt eller vad säger ni?
¨
Problemet med vårt läckande tak ska nu vara ett minne hoppas vi. De har tagit bort den gamla mittrännan och ersatt med en ny.
Här är det valtider. Precis som på alla platser i valtider så fylls samhället med planscher, stickers, dekaler, "valstugor" i olika former och så vidare. Folk står med stora flaggor längs gatorna och meterhöga plakat pryder vägkanterna. Bilarna utsmyckas med reklam och till och med på de små söta fiskebåtarna vajar flaggor med nummer. Det är nämligen de här numren som är så viktiga att komma ihåg. Brasilien har tydligen världens modernaste röstingssystem och detta bygger på olika koder för olika kandidater. Presidentval var det för två år sedan och nu är det dags för typ kommunalval. Det är uppenbart hur detta funkar. De olika kandidaterna utlovar tjänster och förmåner om man ger de sin röst (spökar ut sin bil, båt eller dylikt). Ok, det finns tydligen några kandidater som inte "köper" sina röster lika tydligt, men alla håller de sina "vänner" om ryggen. Nedan ser ni ett exempel på en kandidat som kanske inte känns helt pålitlig. Kan pojkspolingen ens vara 15 år?
Med gott mod försökte vi gång på gång få till våra surdegar. Gång på gång misslyckades vi. Surdegsj****n är nu slängd och vi mycket besvikna. Dock tog vi nya friska tag med en helt vanlig deg på jäst och skapade fantastiskt fina, krispiga små minibaguetter. Alltså är nu ett av våra bröd spikade. När vi får ordning på huset och tillbaka suget för att "boa" så kommer vi att fortsätta att ta fram resten av våra brödsorter. Felix har varit flitig med syltandet och gjort två olika jordgubbssyltar. Den ena med en gnutta apelsin och den andra med min favorit; maracujá (passionsfrukt). Cocktails har det också blivit några dagar sedan Felix fått tillbaka ett väldigt sug att blanda magiska skapelser. Inte mig emot. Han kokar egna likörer och monins och bevisar att han hör hemma i köket :)
Tillslut insåg vi att det här lilla trollet behövde klippas till för att få bort det där första håret från födseln som är alldeles sprött och stripigt. Vi besökte inte precis frisören utan jag klippte när lilla fröken stod tillräckligt still. Resultatet blev någon typ av pottfrisyr.
T
Stranden har vi inte sett så mycket av den senaste månaden tyvärr eftersom vi nästan hela tiden måste befinna oss vid huset om det uppstår några frågor eller något måste inhandlas. En och annan timme på eftermiddagen har vi dock snott åt oss för att sova en stund. Chillat på stan har vi också.
Längst bort på "vår" strand. Här går jag fram och tillbaka, fram och tillbaka i den djupa sanden och njuter av mitt motionsspår.
Förra veckan avslutades med att Fotbollsspelande för Felix, övning i portugisiska för mig och lek för Chloe.
Att prata med barn kan ju vara den absolut bästa språkträningen.
Under förra veckan så löste vi KANSKE våra stora problem med telefonbolaget som har skickat oss felaktiga, skyhöga fakturor. De har nämligen missat att registrera att vi ska betala ca 20 kr var per månad för 100 MB internet på våra mobiler. Istället debiterar de oss separat för all datatrafik. Fakturorna har varit på ca 4000 kr styck när de egentligen ska vara på 700 kr. Vi har besökt butiken där vi signade kontraktet ett antal gånger och där fått informationen att det ska vara tillrättat och att vi bara ska invänta en ny faktura. Som aldrig kom. Tillslut damp det ner (stämmer egentligen verkligen inte för räkningarna sticks in mellan muren och grinden) en faktura som var på mycket mer än vi skulle betala och vi fick informationen att vänta på ytterligare en. Som inte heller kom. Sedan började de bombardera oss med sms-hot om att stänga av telefonerna så tillslut betalade vi fakturan som var på ungefär 500 kr mer än den skulle vara. Efter det har vi har ringt och reklamerat detta med hjälp av Bruce. Första gången vi ringde var i slutet juli. Då fick vi informationen att de skulle titta på ärendet och att det skulle vara löst på 10 arbetsdagar. Ok tänkte vi och väntade på en ny faktura. Som aldrig kom. Däremot stängde de plötsligt av våra mobiler. Vi ringer då på nytt och då säger tjejen att det första samtalet bara var ett "informationssamtal" och inte en reklamation (vilket är skitsnack, rent utsagt) så vi måste vänta ytterligare 10 arbetsdagar på att de ska utreda ärendet. Nu tappade vi humöret och for tillbaka till butiken och äntligen hände det något. Våra telefoner slogs på några dagar senare, men någon ny faktura har vi fortfarande inte fått. Telefonbolag är ormar var man än befinner sig. Åhhh....i skrivandets stund fick jag nu tre nya hotsms som säger att vi måste betala fakturorna som enligt sms:en fortfarande är på samma belopp annars är det avstängning igen. Kul! Tack för det Oí.
Igår knatade vi till kommunkontoret för att hämta ut den första av två "domar"; vår ansökan om att få ansöka om att driva verksamhet. Det var med en stor klump av oro vi knallade dit och inte blev vi lugnare när vi hade varit där. Med dokumentet i handen stod vi där som frågetecken. Vi förstod ingenting av det som stod och de värsta tankarna började snurra runt i huvudet. Inte kunde drömmen ta slut nu...innan den ens börjat. Ett nej i detta skede skulle innebära att vi inte ens fick ansöka. Vi ringde genast Bruce som sa att han kunde vänta på oss på kontoret för att hjälpa oss att läsa. Till vår stora lättnad betydde alla konstiga ord att vi fick ansöka. Hurra! Då återstår bara den riktiga ansökan, men har man denna "föransökan" får man starta i väntan på beslut i den andra ansökan. Det firade vi med väl balanserade Side cars och majsring!
Tack för visat intresse! Kram på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar