Betong, syrliga bilar och finbesök

Lättnad kan ju eventuellt vara en av de mest befriande känslorna som finns. När man under en längre tid går och oroar sig för något och liksom aldrig riktigt slipper ifrån det hur man än anstränger sig. Det finns där och maler hela tiden. Att få ett besked som får den där ballongen som blåsts upp hårdare och hårdare att spricka, smälla till och sedan långsamt falla till marken i en lång befriande utandning är så vansinnigt skönt. För oss var det orden: "There was no opening boxes during the inspection." som orsakade ett rus av adrenalin när ballongen sprack och sedan långsamt föll till marken. Tullen öppnade inte en enda kartong. Glädjen är total. För det första så slapp vi alla böter vi annars hade åkt på eftersom packlistorna var bristfälliga. Vi har även en och annan oanvänd sak i containern vilket man inte får ha (utan att betala 80% importskatt, på nypriset) och kanske främst av allt så litar jag inte på de där tullarna som packmästare när de ska packa ihop allt de öppnat igen. Slutbetalningen för hamnavgifter etc är nu klart och på lördag kommer lasset. Hurra säger Chloe som nu väntat länge nog på att slippa sova i vagnen, slippa äta i bilbarnstolen, slippa leka med samma tre leksaker etc etc. 

Här har det börjat hända stora grejer. I början av förra veckan startades äntligen operation golv. Det gamla golvet som var ett terakottafärgat klinkergolv som förskönats med en yta av vax har splittrats sönder av sådana där maskiner som bilar upp golv. Dels med små handmaskiner som på bilden nedan, men också med med en större variant. Allt naturligtvis utan hörselskydd eller handskar. Trams sånt där.

Först tog de bort det övre skiktet på golvet...

 men det räckte tydligen inte så de fick fortsätta djupare ner.

  

Färgprovning för att komma fram till den kulör som vi önskar.

 Nu börjar det likna något.

 

De börjar jobba tidigt tidigt på morgonen, men nu är det paus i bilandet för några dagar eftersom det nu gjuts golv. Väldigt skönt för öronen. För tillfället är det ca 10 man som håller på så det är verkligen full rörelse här på tomten. Otroligt skönt att känna att vi är igång med en av de stora posterna på att-göra-listan. Kvar är dock elektriciteten och rörmokeriet. Fortfarande inget varmvatten i ena huset och dessutom har vi funnit orsaken till allt vatten under diskhon. Se bilden nedan. "Rörmokaren" som installerade diskmaskinen har gjort en fantastisk lösning. Det smalare av de två rören ligger helt enkelt bara över det större röret, vilket naturligtvis innebär att så fort det kommer en lite större mängd vatten så forsar det över.

Inte nog med det. För att att kunna installera det vita röret till själva avloppet så valde han att plocka bort vårt vattenlås till vasken och sätta in något som passar ihop med hans lilla rör, men andra ord saknas det vattenlås och allt vatten far raka vägen tillbaka till diskmaskinen. Hantverk.

Förra veckans höjdpunk var såklart när Felixs efterlängtade föräldrar kom. Klockan tre på morgonen steg vi upp för att överraska herrskapet som trodde att de skulle åka buss från flygplatsen till Bùzios. Något som uppskattades mycket.

Väl hemma var det julafton. Dryga 40 kg glädje i form av godis, lingonsylt, kryddor, kläder, en herrans massa gardiner, leksaker till Chloe mm. Lyckan var gjord. Sedan Marie och Claes ankomst har vi njutit av god mat, härliga halvdagar på stranden, spelkvällar, sovmorgnar och helnattssömn. Alldeles underbart och fantastiskt roligt med besök. 

Tänkte att vi skulle ha fått avsluta med en vacker solnedgångsbild, men icke. Innan det här inlägget blev klart hann vi även få våra kort skimmade så de senaste timmarna har spenderats i telefon med banker och polis i Sverige. Mindre festligt, men vi har tur med vädret och Búzios har födelsedag idag så det ska firas. Firas ska det också på lördag i Stockholms underbara skärgård. Vi önskar att vi kunde vara där! All vår kärlek till bästa blivande makarna Maggie & Simon! Hurra för er!