En första rapport.

Först och främst hoppas jag att alla mår fint runt om i världen, men mestadels i Sverige. Har hört rykte om höstkänsla fast det är sommar. Här är det nästintill tvärtom, sommar fast det är vinter. Synd att klaga.

Efter ett par hektiska första dagar i Rio efter ankomst bar det av till vårt nya hem. Ett minst sagt instängt stoooort hus mötte oss. Det var sjukt varmt och på något sätt kändes det som att kliva in i någon annans hem. Ni vet den där känslan när man kan ta att något luktar lite funky och är lite ostädat, när man vet att det är ens egen instängda lukt och smuts, men inte när det är någon annans. Nu var det kanske inte alls så illa som det låter. Tjejen som städar, Silvia, hade städat och Francis, trädgårdsmästaren hade gjort poolen och växtligheten superfin, det var mer en känsla än ett faktum. Sist vi var här i september tog vi över en kvinnas "hem" (åtminstone för någon vecka om året) nu kom vi till ett hus som varit uthyrt två gånger av folk som inte alls har någon koppling eller kärlek till huset. På detta var det en tryckande hetta och innan vi fick kläm på att fläktarna hade två lägen, en ventilation och en nedkylning så var det mycket stånk och stön från herrarnas sida. Dock somnade vi gott och njöt av att äntligen vara framme.

Dagarna som följde stod jag mest och skrubbade varenda liten vrå i köket och diskade varje pryl, en tillfredsställande känsla att veta att allt är rent och städat. Uppackning av kläder och saker gjorde också sitt för hemfriden. Dessutom infann sig en gnutta harmoni när man kan ta en paus i uppackandet, slå sig ner på sängkanten och med blicken följa den lilla grönmetallicfärgade kolibrin som magiskt flyter fram i luften från den ena blomman till den andra.

Med oss på detta äventyr tog vi en kär bit av Sverige, Marcel som inte bara är ett härligt resesällskap utan även en bro mellan Sverige och Brasilien. Tack vare hans närvaro blev lämnandet av Sverige och all älskad familj och vänner inte lika abrupt, vi tog med oss en del. Dessutom är han grym på att måla, vilket det har ägnats mycket tid åt de senaste veckorna och vi börjar nu blir klara invändigt. En rejäl ansiktslyftning vill jag lova.

Det mesta börjar sakterligen att falla på plats trots att några avgörande saker än är i ett förstadie till utredning. Till exempel så saknar vi fortfarande varmvatten i ett av husen och vi har en familj fladdermöss som inneboende under vardagsrumstaket. Saker som bör åtgärdas.

Den rådande språkförbistringen är dock än ett avgörande problem som medför stor frustration. Vi bättrar oss dock och kan nu äntligen lyckas framföra till de cirka fem olika personerna som var dag ringer och önskar tala med en Vanderlei att någon person med det namnet inte bor här. 

Liten Chloe anpassar sig fint. Hon gillar att glida runt i bara blöja och slippa mössa, vantar och dräkter. Tyvärr så har inte myggorna någon skam i kroppen utan ger sig gladerligen på en liten tjej som inte kan försvara sig. Tack vare dessa odjur ser det ut som att hon har vattkoppor. Som tur är störs hon inte av något kli. Med krämen för bäbisar som vi äntligen fann och myggnät skyddar vi henne allt vi kan.

Vår nya vardag börjar krypa sig på. Efter en otroligt stressig sista tid i Sverige så har vi försökt att ta igen oss en aning genom att låta det hela kännas lite som en semester, men nu knackar nog snart Herr Vardag på dörren. Dock en helt annan vardag än vi tidigare upplevt. Kan inte hjälpa att med skräckblandad förtjusning försöka visualisera hur det kommer att bli. Det får framtiden utvisa, men nu är vi här. Ett stort steg. Ett vågat steg.

Lägger upp lite bilder på målningsprocessen för den som är nyfiken. Dock är jag galen novis på det här så layouten blir nog därefter :)

Tack och hej för den här gången!

Taken först

Sedan snickerier

Tvättning

"Sparning"

Före

Efter. Tänk bort snäckorna.

Före. Dock med påbörjad spackling.

Efter.