Efter vissa påtryckningar och innerliga önskemål ger jag mig på ett försök till bloggande. Det får bära eller brista, precis som hela det här äventyret. Jag vågar försöka.

fredag 8 juni 2012

En ros efter allt ris

Jag lovade ju att inte bedröva er med problemen kring CPF-kortet (det där trista skattenumret), men idag känner jag mig ändå tvungen att dela med mig av dagens uppdrag. Vi var tvungna att att söka upp ett kontor som kanske kan liknas med den svenska stadsdelsnämden för att få en ny utskrift av denna handling. Med Chloe på magen och gick vi med tunga steg mot adressen. Under tystnad. Med vetskapen om att vi hade en lång eftermiddag framför oss.

Döm då av vår förvåning när vi tre minuter efter det att vi öppnade dörrarna till lokalen hörde samma dörr slå igen bakom oss. Färdiga. Med de önskade dokumenten i hand. Overkligt, men underbart. Tack Brasilien.

Ikväll ska det firas med middag tillsammans på en av våra favoritrestauranger i Rio med nyanlända och efterlängtade Jessica samt vår goda vän Olivia som fyller år imorgon.

Nu återstår bara att få en Flight Declaration som bevisar att jag befunnit mig på planet till Rio, vilket enligt British Airways skulle ta en fyra-fem dagar. Ja...såklart måste jag iväg och få detta bevittnat, stämplat, signerat osv. Det är nära nu :)

Imorgon far vidare mot Petrópolis, en stad 6 mil norr om Rio och på måndag tillbaka till Búzios.

Må väl vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar