Efter vissa påtryckningar och innerliga önskemål ger jag mig på ett försök till bloggande. Det får bära eller brista, precis som hela det här äventyret. Jag vågar försöka.

tisdag 5 juni 2012

Såhär gick det.

Idag lämnade vi huset för att spendera några dagar i Rio och sedan fara till Petrópolis, en stad norr om Rio. Anledningen till denna trip är att vi får finbesök av Marcels flickvän Jessica.

På väg mot Rio skulle vi bara "slinka förbi" Cartório i Cabo Frio för att få de där förbannade kopiorna av passet bevittnade. Något vi utan problem fick. Dock uppstod ett nytt problem. När vi tittade igenom alla dokument som vi trodde hade blivit stämplade igår upptäckte vi att varken kopian på vår flygbiljett eller kopian av mitt CPF-kort (CPF nummer - är ett skattenummer, ett identifikationsnummer) hade bevittnats. Något de måste ha glömt, tänkte vi.

Jag la fram dessa två igen och bad om att få även dessa bevittnade. Mannen skakade på huvudet och sa de bevingade orden "Preciso o original" "Jag behöver originalet". Vad som gäller för det förbaskade cpf-kortet väljer jag att lämna därhän för det är allt för trist och bedrövande, men flygbiljetten är däremot ganska tragikomiskt. I samma stund som han sa att han behövde originalet så plockade jag fram datorn, kopplade upp mig, tog fram mailet och visade honom datorn. Här är originalet. Ännu ett skakande huvud. Mannen menar på fullaste allvar att han måste ha pappersbiljetten. Inget annat kan han bevittna. Jag förklarar att jag aldrig har fått en pappersbiljett. Huvudskakningarna avtar inte för det inte. Han påstår sig vara ledsen, men ingen kommer att kunna hjälpa mig om jag inte har pappersbiljetten.

Frustrerad så till den milda grad att jag till och med känner tacksamhet inför att jag inte talar bättre portugisiska ringer jag åter min kontakt på flyttfirman här i Brasilien och förklarar läget. Vad kan hon göra...ingenting. Reglerna är som de är. Tullen ska ha en bevittnad flygbiljett och för att få en biljett bevittnad måste det vara en pappersbiljett. Vi har nu tagit kontakt med British Airways och hoppas på att de kan maila över ett dokument som intygar att vi har befunnit oss på flighten. Om inte så har vi ingen aning om hur detta ska sluta.

Det är som är mest fascinerande är att de olika organen inte tycks ha någon tillit till varandras kompetens att utföra respektive arbetsuppgifter. Hur kommer det sig annars att tullen inte bara kan slänga ett öga på de 72 bevittnade kopiorna av mitt pass och där se att passkontrollen har stämplat mitt pass och registrerat min ankomst. Aaaaaaaa.......

Nåväl, det löser sig, men det är surt. Fortsättning följer...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar